De flesta framtidsbedömningar som görs av myndigheter, banker, organisationer, m fl landar i en bedömning av ett ”reformutrymme”. Alla vill ju höra att det finns pengar över för en bättre framtid. Det är en typ av korrekta drömmar, som inte minst våra politiker vill höra. De vill ju kunna lova väljarna en bättre framtid. Låt oss granska dessa drömmar då Svensk Kommunrating har verkligheten som affärsidé. Vad säger statistiken?
Sverige står still
Hur har utvecklingen i Sverige varit de senaste fem åren? Du har det i tabellen nedan. Blå siffror för 2012 är prognos.
Bruttonationalproduktens tillväxt i procent finns i översta raden. Minns du att vi hade negativ tillväxt 2008 och 2009? Det pratas det inte mycket om men alla vet rekordsiffran plus 5,3 procent 2010 som ofta nämns. I genomsnitt var BNP-tillväxten dessa fem år 0,8 procent och nollprognosen för 2012 kan snart komma att få ett negativt förtecken om nedjusteringarna av olika bedömares prognoser fortsätter.
Vad vi har att röra oss med skall räknas per invånare. Rätt mått eller nyckeltal är BNP per invånare. BNP ska justeras med befolkningstillväxten. Den senare skall räknas av. Du har befolkningsökningen i rad två. Den ligger i genomsnitt i underkant av den genomsnittliga BNP-tillväxten om vi förutsätter att ökningen 2012 blir försiktiga 0,7 procent.
Vi kan konstatera att Sverige ekonomiskt sett för närvarande står stilla. Vi pekar finger åt andra länder som har BNP-tillväxten under 2 procent och menar att det inte är en tillräcklig ekonomisk fart för att generera nya jobb och klara arbetslösheten. Hur är det i Sverige?
Hur ser det ut långsiktigt?
Har Sverige en långsiktig ekonomisk tillväxt över 2 procent per år så att tillräckligt med jobb skapas varje år? I denna siffra ligger antagandet att den långsiktiga arbetsproduktiviteten växer med 2 procent per år. Det betyder att 2 procent av jobben rationaliseras bort varje år. Är arbetskraftsvolymen konstant så ökar arbetslösheten med 2 procent per år. Men med ett efterfrågetryck i ekonomin motsvarande en ekonomisk tillväxt på 2 procent så behålls full sysselsättning vid konstant arbetskraftsvolym. Givet att det rådde full sysselsättning i utgångsläget.
Nu har vi arbetslöshet i utgångsläget och speciellt hög är den för våra ungdomar. Befolkningen och därmed arbetskraften växer förmodligen i en takt i underkant av 1 procent, jmf tabellen ovan. Anta att produktiviteten växer med 2 procent per år. Då krävas en ekonomisk tillväxt på 3 procent per år för inte arbetslösheten skall öka. Helst skulle tillväxten behöva vara upp emot och över 4 procent per år för att också skapa jobb till alla arbetslösa.
Sveriges genomsnittliga långsiktiga tillväxt de senaste 20 åren ligger på nivån 2 procent i snitt och justerat för befolkningstillväxten blir den bara cirka 1,2 procent. Produktivitetsutvecklingen är högre och logiskt sett ska Sverige ha en växande arbetslöshet och har det. Politiken att matcha de arbetssökande med hjälp av jobbcoacher fungerar inte då det helt enkelt inte finns en tillräcklig snabb tillväxt av nya jobb.
Om det inte är fel på utbudssidan av arbetsmarkanden utan det är fråga om otillräcklig efterfrågan på arbetskraft, dvs för få jobb genereras, hur ska ekonomin stimuleras? Hur får man upp tillväxten?
Hur kan efterfrågan stimuleras?
Vilka delar av efterfrågan kan stimuleras? Det är bara två, konsumtion och investeringar. Konsumtionen är politikernas favorit då beslut får omedelbart genomslag i ökad disponibel inkomst eller ökat offentligt utbud till klart utskiljbara väljargrupper. Lika snabbt ger det utslag i opinionsundersökningar och vid val. Det jagas ständigt reformutrymme och för satsningar räcker oftast en inbillning om ett sådant.
Investeringar har en helt annan karaktär. Mellan beslut och verkställighet finns en stor tidsmässig differens och väljarnas minne är kort. Satsningar genom investeringar kan inte räknas hem av de olika partiernas strateger i ökat antal röster. Därför är den gamla världens ekonomier underinvesterade och även är det så i Sverige. Lite snö och resenärerna fryser på perrongerna.
Sveriges läge unikt
Sverige är undantaget. Sverige har ordning på ekonomin men kan inte stimulera genom ökad konsumtion då det skulle kräva skattehöjningar. Däremot skulle Sverige kunna låna till massiva investeringar i offentlig infrastruktur men det sker inte av skäl som nämnts ovan. I stället sparar politikerna för att skapa ett reformutrymme för konsumtionsstimulanser till nästa val. Kommunalpolitikerna får ta hand om den ökande arbetslösheten och försörjningsstöden (som tidigare kallades socialbidrag) växer okontrollerbart i många kommuner. Makten går före välfärdsbygge och lokalpolitikerna får som vanligt ta konsekvenserna och framstår som de politiskt handfallna.
Alltså! Investeringar ger tillväxt. Tillväxt ger framtida reformutrymme. Tyvärr är detta ingen acceptabel lösning för dagens medialt styrda kvartalspolitiker. Ordet tillväxt har också negativ klang i politiken. Fördelningspolitik, att ta från de rika (ofta skötsamma) och ge till de fattiga (ofta misskötsamma) ger rösterna.
Hans Jensevik
Vi kan kommuner
